Sij preive
di Edoardo Ignazio Calvo
Rassa ed Melchisedec,
stirpe d’Aronne,
vuj arcidiàconi,
preive e cürà,
pijé vost magnìficat,
l’eleïsonne,
dovré dle zìzole
per fé ed frità!
Per quatr vétule
ch’a-j chërdo ancura,
ch’a sun fanàtiche
ed vost paradis;
cos völe perdive?
L’é pi nen ura,
mej cari, chërdime,
cambié pais.
Vostra magnìfica,
miraculusa
lanterna màgica
sarela pur.
La rasun domina,
l’é vitoriusa,
le gent sun gràvide
de sté a le scür.
Pi gnün s’imagina
che vostre parole
fan pur al nìvule,
fan tase el trun;
che vuj i libere,
pijand cun le mole,
cule povr’anime
da ca ed Plutun;
che el diav strepita,
l’abia paüra,
quand i lo fülmine
cun l’esorcism;
che ij giari, e piàtole
chërpo adritüra
per quatr antìfone
ed vost catechism;
che vuj i stermine,
cun d’aqua frësca,
cul mal d’origin
ch’an dà la mort;
ch’i beatifiche
fin nosta aresca;
ch’in mande an gurbina
mangé ed pum d’or.
Tüte ste fròtole,
me car preive,
son piene ed càmule,
cüsìe ed bambass;
l’é méj ch’iv limite
a mangé e beive:
lassé ch’i sgambito
an santa pas.
Sensa scumüniche,
sensa indülgense,
sensa paràbole
vivruma méj:
tenive le prédiche,
voste dispense;
lassé le décime
aj vostri frej;
tenive le cròniche
per penitente,
cunteje ed bàbole
da vost ghicet;
per vost sulétic,
pijeve ed servente,
ch’apress la prédica
ve scaudo el let;
ma lassé libere,
lassé ch’is godo
le bele màchine
co daspernuj;
seguité sto métod,
ch’a l’é el pi sodo,
per tant ch’a pròspera
la pas cun nuj.